Men nu var det dax.. kändes inte ett dugg kul när jag satt på bussen hem från skolan och kände mig jättehungrig. Det fick mig inte direkt att se fram emot vad som väntade på dagens meny.. Började till och med fantisera om hur jag skulle ta en tugga för att smaka, sen laga nåt annat smarrigt istället..
Hade varit extra ambitiös och förberett bönorna.Ska det va, så ska det va ordentligt, så köpte ingen färdig korv, utan gjorde från scratch. La bönorna i vattenbad igår kväll, och i morse fick dom stå och puttra på spisen i ca 1½ timme. Så egentligen var jag väl förberedd på vad jag hade att vänta till middag...uhhh.. att jag ens utsätter mig själv för att laga äcklig mat till mig själv. Det kan ju ifrågasättas egentligen. Men samtidigt lite kul att prova. Har ju inte ätit bruna bönor på säkert 15 år, så jag hade ju hopp om att mina smaklökar ändrats.
Och hör och häpna, det var inte så vidrigt som jag hade föreställt mig att det skulle vara! Jag blev inte överförtjust heller, verkligen inte. Men det var ju inte i närheten av dom rysningar jag fick sist jag åt bruna bönor. Så jag åt faktiskt upp hela portionen. Det gick bra ihop med ägget och baconen.
Men jag kommer garanterat inte göra bruna bönor igen på många år.
Men jag ger mig själv lite extra credit för att jag faktiskt vågade. Och nu behöver jag inte längre säga att jag hatar bruna bönor, men kanske att det är lite mindre gott.. utan överdrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar